Då har man nått vecka 39 och börjar känna att det räcker. Vill ju så gärna träffa det lilla liv som vuxit i magen i 9 månader. Jag undrar vad det är för en liten en som håller en vaken om nätterna, hur hon ser ut, låter, känns. Framför allt hoppas jag att hon är frisk och kry när hon kommer ut till vår värld. Längtar såååå!
tisdag 7 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
hej
Jag förstår att du längtar efter henne nu,det gör vi med:-)Hoppas du slipper gå övertiden bara.
Vi har just kommit hem från luleå och har bäddat ner tilda i soffan framför bollibompa..Skönt med en tyst stund..hihi Kram från oss
Vad tror du vi gör då, och tänk att vi kanske får vänta med att hälsa henne välkommen till världen. Ni ska lycka till om hon vill ut lite tidigare än beräknat.
Väntar med spänning varje dag nu.
Kram Mamma
Hej Pernilla!
Hoppas att allt går bra och lycka till med allt. Jag minns hur det var, det är helt underbart! Jag förstår inte än idag att hon är min.
/Kramar från oss
Skicka en kommentar