Ny dag, nya äventyr. Idag åkte vi till Rättvik för att se om det fanns ponnyridning men det gjorde det tyvärr inte. Gick istället ut på långbryggan med sikte att köpa glass på piren.
När vi kom fram tog de bara kontanter vilket jag inte hade... Då kommer en kille "Micke" och hans tjej fram och säger att de ska köpa glassen till Siri och Harald, de stod fast att de skulle göra detta trots att vi hade tänkt gå tillbaka och köpa en glass - Tack och tur nr 1. Medan de små åt sina glassar passade jag på att smörja in händerna och tog av mig ringarna och tappar vigselringen på bryggan och den åker mellan en springa. Enorm klump i magen och tårar som fyller ögonen. Säger till barnen att sitta kvar medan jag "dyker ner" under bryggan. Letar och letar utan att hitta den. Hemska tankar snurrar i huvudet. Då hör jag en tjej ovanför som undrar vad jag tappat, hon ser något glimma i ett stålrör, jodå där nere ligger den. Pillar och pillar med pinnar men får inte upp den. Då hoppar hennes kille ner i vattnet och det är "Micke" igen som är vår hjälte då han lyckas få upp ringen - Tack och tur nr 2. Åh vilken lättnad!!! Även om jag inte är skrockfull och vet att jag och Jesper är menade för varandra så blev vetskapen och känslan att hans ring kommer att sitta på mitt finger nu och för evigt starkare!
Gick tillbaka till stranden och barnen badade. De hade jätteroligt i vattnet och under bryggan.
Innan vi åkte hem gick vi förbi ett lotteristånd och vi testade turen och köpte lotter för 10:- och på sista lotten vann vi andra vinst - och det blev en hushållsrullshållare med en dalahäst på toppen - Tack och tur nr 3. Den 17 juli måste vara en dag som är på min/vår sida även om oturen är framme.
2 kommentarer:
Vilken historia, och vilken hjälte denna "MIcke" är. Tur i oturen kan man kalla det.
Vilken annorlunda dag Pernilla och allt löste sig på bästa sätt. Hoppas ni har en fin sommar. Kram.
Louise A.
Skicka en kommentar